Jag tycker att en serie med Fares Fares fungerar bäst när den ger honom något mer än bara ett stort namn på affischen: han behöver en roll där ansvar, tvivel och auktoritet krockar i samma scen. Vi kommer i fred gör just det, och därför är den en av de mest intressanta tv-satsningarna med honom på senare år. Här får du en rak genomgång av vad serien handlar om, varför han passar så bra i den och vilka andra serier med Fares Fares som faktiskt är värda din tid.
Det här behöver du veta direkt
- Vi kommer i fred är en svensk sci-fi-serie i sex delar med Fares Fares och Evin Ahmad i huvudrollerna.
- Fares spelar Elias, en ansvarig myndighetschef som måste hantera ett första möte mellan människa och utomjordisk varelse.
- Serien hade premiär 6 november 2025 och hela säsongen fanns ute i december samma år.
- Tonläget är mer jordnära samhällsdrama än dyr rymdopera, vilket gör att konflikten känns nära och trovärdig.
- Om du vill se fler serier med Fares Fares är Partisan, Chernobyl och The Wheel of Time bra jämförelser beroende på vilken stämning du söker.

Vad serien handlar om och varför den fångar direkt
Vi kommer i fred tar avstamp i ett märkligt, manetliknande föremål som plötsligt dyker upp över Stockholm. När kontakt med något utomjordiskt blir verklighet ställs allt från myndigheter till regering inför en fråga som serien klokt nog inte behandlar som bara ett visuellt spektakel: vad gör ett samhälle när det inte har en färdig manual? Den sexdelade formen hjälper berättelsen, eftersom den håller tempot tight och låter krisen växa genom beslut, rädsla och kommunikation i stället för genom utdragna effekter.
Det som gör upplägget intressant är att serien placerar oss mitt i en svensk vardag som plötsligt tappat fotfästet. Zandra, spelad av Evin Ahmad, försöker förstå fenomenet vetenskapligt, medan Elias måste samordna responsen under extrem press. Just den kombinationen av forskningsspår och myndighetslogik är det som ger serien puls, och det är också där Fares Fares får en roll som bär mer än dialogen på pappret. Det leder direkt in på varför han fungerar så bra just här.
Varför Fares Fares fungerar så bra som Elias
Jag har alltid upplevt att Fares Fares är som starkast när han spelar människor som inte får vara helt tydliga. Han har en lugn yta, men det finns nästan alltid ett lager av press, skuld eller hot under den. Som Elias blir det en tillgång, eftersom en myndighetschef i ett första-kontakt-scenario inte behöver skrika för att skapa spänning; det räcker att han måste väga ord, ansvar och konsekvenser mot varandra.
Det är också därför han passar i roller som håller tillbaka mer än de förklarar. I tv-formatet blir den egenskapen extra effektiv, eftersom vi får se hur han bygger en person över flera avsnitt i stället för att bara leverera en snabb markering. Jag tycker att det är en stor del av hans styrka som skådespelare: han gör inte alltid mest väsen av sig, men han får ofta scenen att kännas tyngre än den ser ut på papperet.
Det blir tydligt när man jämför med hans andra serieroller. Där han i vissa produktioner bär mystik, bär han här auktoritet; där han tidigare har spelat mer undflyende figurer, spelar han nu en person som måste stå kvar när allt runt honom skakar. För att se hur brett det faktiskt är räcker det att jämföra serien med några andra tv-projekt där han lämnat tydliga avtryck.
Så står den sig mot andra serier med honom
Om du vill förstå varför just den här serien betyder något i hans tv-karriär är det smart att sätta den bredvid några andra titlar. Då ser man snabbt att Fares Fares inte bara återkommer i en typ av roll, utan rör sig mellan flera olika register utan att tappa trovärdighet.
| Serie | Format och ton | Fares roll | När den passar bäst |
|---|---|---|---|
| Vi kommer i fred | Svensk sci-fi i sex delar med myndighetsdrama och samhällspress | Elias | När du vill ha en samtida genreserie som känns nära och politisk |
| Partisan | Nordisk thriller i fem delar med stillsam oro och kultkänsla | Johnny | När du vill ha något mer obehagligt, långsamt och småstadsinstängt |
| Chernobyl | Prestige-miniserie med historisk tyngd och stark dramatik | Bacho | När du vill se honom i en mindre men mycket minnesvärd roll i tung kvalitets-tv |
| The Wheel of Time | Episk fantasyserie med större värld och tydligare genretänk | Ishamael | När du vill se honom i ett mer mytiskt och internationellt fantasyuniversum |
Jag skulle därför inte läsa Vi kommer i fred som ett isolerat projekt, utan som en bra ingång till ett bredare tv-ansikte som fungerar lika bra i lågmäld realism som i större genrer. Nästa fråga blir därför inte bara vad serien är, utan vad den passar för och när du bör välja något annat.
Vem serien passar för och när du bör välja något annat
Den här serien passar bäst om du gillar berättelser där själva konceptet bara är startpunkten, inte hela poängen. Om du uppskattar science fiction som använder verkliga miljöer, myndighetsprocesser och social friktion för att skapa spänning, då har du mycket att hämta här. Om du däremot väntar dig konstant action, stora rymdlandskap och maximal effektjakt kan den kännas lugnare än du hoppas.
- Se den om du vill ha svensk genre-tv med samtidskänsla.
- Se den om du gillar när sci-fi blir en fråga om politik, ansvar och kommunikation.
- Se den om du vill ha en serie som bygger spänning genom upptrappning snarare än genom snabba chocker.
- Välj något annat om du vill ha ren action från första minuten.
- Välj något annat om du vill att alla svar ska serveras direkt i stället för att långsamt växa fram.
Det är just den balansen som avgör om serien träffar rätt. För mig blir styrkan tydligast när man accepterar att den inte försöker vara amerikansk blockbuster-sci-fi, utan en mer återhållen berättelse där ett omöjligt scenario möter svensk samtid.
Varför tv-formatet passar Fares Fares ovanligt bra
I film får Fares Fares ofta en roll som går att läsa av ganska snabbt. I tv får han göra mer av sin bästa sida: låta auktoriteten spricka lite i taget, bära osäkerhet utan att förklara den ihjäl och bygga en människa över flera avsnitt. Det är därför jag tycker att tv-formatet passar honom ovanligt bra, särskilt i serier där karaktären måste vara både praktisk och emotionellt belastad.
För mig är den enkla slutsatsen att Vi kommer i fred är rätt startpunkt om du vill se honom i en modern svensk huvudroll som faktiskt säger något om hur han fungerar som skådespelare i dag. Om du vill ha mer obehag och kultkänsla går du vidare till Partisan, medan Chernobyl och The Wheel of Time visar hur smidigt han rör sig mellan prestige-tv och större genreberättelser. Det är i den variationen hans tv-karriär blir riktigt intressant.
Kort sagt: börja med Vi kommer i fred om du vill ha en serie som kombinerar svensk samtid, sci-fi och ett skarpt ledarskapsdrama. Därefter kan du själv välja om du vill följa honom in i mörk thriller, historisk prestige eller fantasy, men som första stopp är det här en ovanligt stark och välvald ingång.
