Det är lätt att förknippa Martin Beck med Peter Haber, men den allra första svenska filmgestaltningen gjordes av Keve Hjelm. Här får du en tydlig genomgång av hans roll i Roseanna, filmens betydelse, skillnaden mot senare Becktolkningar och varför Hjelms version fortfarande är intressant för den som vill förstå svensk kriminalfilm.
Det viktigaste om Keve Hjelms första Becktolkning
- 1967 spelade Keve Hjelm Martin Beck i den första svenska Beckfilmen.
- Filmen heter Roseanna och regisserades av Hans Abramson.
- Berättelsen bygger på den första romanen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
- Hjelms Beck är mer lågmäld och analytisk än flera senare versioner.
- Han spelade rollen i en enda Beckfilm, långt före Peter Habers TV-serie.
Keve Hjelm blev den första Martin Beck
Keve Hjelm spelade Martin Beck i Roseanna från 1967, den första svenska filmatiseringen av Sjöwall och Wahlöös kriminalromaner. Det gör honom till den första skådespelaren som gav den svenske kriminalpolisen ett ansikte på film.
Filmen regisserades av Hans Abramson och bygger på romanen med samma namn. Handlingen börjar när en ung kvinnas kropp hittas i Göta kanal. Utredningen blir långsam, metodisk och psykologiskt krävande, vilket passar den litterära förlagan bättre än en traditionell actionbetonad kriminalfilm.
Det är också här man ser en viktig skillnad mot den moderna Beckserien. Hjelms version bygger inte på en etablerad TV-personlighet, utan på en relativt ny litterär figur som ännu inte hade fått den välkända familjen, arbetsgruppen och vardagsmiljön som senare blev seriens kännetecken.
Så tolkar Hjelm Martin Beck
Hjelm spelar Beck som en tystlåten och koncentrerad utredare. Han behöver inte dominera ett rum. I stället arbetar han genom frågor, iakttagelser och tålamod. Det gör rollen mindre spektakulär, men samtidigt nära den bild av Beck som finns i böckerna.
Min läsning är att Hjelm framför allt betonar Becks trötthet och intellektuella noggrannhet. Det är en polis som förstår att brottsutredningar sällan löses genom ett enda dramatiskt genombrott. Ofta handlar arbetet om att hålla fast vid detaljer när alla andra redan vill gå vidare.
Det finns en nästan dokumentär återhållsamhet i uttrycket. Ansiktsuttryck, pauser och kroppsspråk får bära mycket av karaktärsarbetet. För dagens tittare kan tempot kännas långsamt, men just det långsamma ger filmen en realistisk ton som många senare kriminalproduktioner har lämnat bakom sig.
Vad handlar Roseanna om
Roseanna kretsar kring mordet på en kvinna vars identitet och bakgrund måste kartläggas från grunden. Martin Beck och hans kollegor går igenom vittnesmål, resor och personliga relationer för att förstå vem offret var och vem som kan ha haft motiv att döda henne.
Det centrala är inte bara frågan om vem som begick brottet. Filmen visar också hur svårt det är att rekonstruera en människas liv efter hennes död. Beck måste förhålla sig till luckor, motsägelser och det faktum att offret inte längre kan berätta sin egen historia.
För mig är det filmens starkaste sida. Mordgåtan fungerar, men stämningen och utredningsarbetet är minst lika viktiga. Roseanna är därför bäst att se som en tidig svensk procedurfilm, där polisens arbete får ta plats utan att hela tiden pressas fram av högt tempo.
Skillnaden mellan Keve Hjelm och senare Beckskådespelare
Martin Beck har spelats av flera skådespelare, och varje period har gett figuren en ny ton. Keve Hjelms insats är särskilt intressant eftersom den kom innan rollen hade blivit en långvarig svensk TV-institution.
| Period | Skådespelare | Det som utmärker tolkningen |
|---|---|---|
| 1967 | Keve Hjelm | Återhållen, analytisk och nära den första romanens ton |
| 1976 | Carl-Gustaf Lindstedt | Hårdare samhällsrealism i Bo Widerbergs Mannen på taket |
| 1993-1994 | Gösta Ekman | Sex filmatiseringar med tydligare ensemble och klassisk kriminalfilmskänsla |
| 1997 och framåt | Peter Haber | Den långvariga TV-versionen med återkommande kollegor och privatliv |
Den vanligaste missuppfattningen är att Hjelm spelade Beck i den moderna filmserien. Det gjorde han inte. Peter Haber tog över rollen från 1997, medan Hjelms insats hör till den tidiga filmhistorien och i praktiken består av Roseanna.
Det är inte meningsfullt att utse en enda version till den rätta. Hjelm ligger närmare den lågmälda romanfiguren, medan Haber har format en mer igenkännbar TV-karaktär över många filmer. De fyller alltså olika funktioner i Becks historia.
Keve Hjelm var mer än sin Beckroll
Att bara beskriva Hjelm som den första Beck är att göra hans karriär onödigt liten. Han var verksam som skådespelare, regissör och teaterpedagog och räknades som en av Sveriges mest profilerade scenkonstnärer under 1900-talet.
Han förknippas bland annat med tolkningar av August Strindberg och med filmer som Kvarteret Korpen. Hjelm arbetade också med television och regisserade Godnatt, jord, vilket visar att hans konstnärskap sträckte sig långt bortom kriminalgenren.
Det märks i Beckrollen. Hjelm spelar inte bara en funktionell polisfigur som ska föra handlingen framåt. Han ger Beck en tydlig inre hållning, där varje replik verkar vägas innan den sägs. Skådespelarens teaterbakgrund bidrar till den närvaro som gör även stillsamma scener betydelsefulla.
Är Roseanna värd att se i dag
Ja, men det lönar sig att ha rätt förväntningar. Den som vill ha moderna biljakter, snabb klippning och en stor återkommande ensemble kan uppleva filmen som försiktig. Den som uppskattar äldre svensk film, litterära kriminalhistorier och realistiskt polisarbete får däremot en intressant tidsbild.
Jag skulle särskilt rekommendera filmen till den som vill följa hur Martin Beck har förändrats från romanfigur till långlivad TV-profil. Hjelms tolkning är inte den mest kända, men den visar var allting började och varför Beck från början handlade mer om observation än om hjältestatus.
Keve Hjelms Beck är därför en liten men viktig del av svensk filmhistoria. Se Roseanna som ett historiskt första steg, inte som ännu ett avsnitt i Peter Habers serie, så blir filmens lugna rytm och Hjelms precisa spel betydligt lättare att uppskatta.
