Vilken film ska man börja med om man vill förstå Lena Nyman som skådespelare? Hennes karriär sträcker sig från barnroller på 1950-talet till starka dramatiska och komiska insatser, och här samlar jag de viktigaste filmerna, vad som gör dem sevärda och i vilken ordning jag själv skulle se dem.
Det viktigaste om Lena Nymans filmer på en minut
- Genombrottet kom med Vilgot Sjömans Jag är nyfiken - en film i gult från 1967.
- Nyfiken-filmerna består av två delar, den gula från 1967 och den blå från 1968.
- Höstsonaten visar hennes dramatiska precision i ett samspel med Ingmar Bergmans filmspråk.
- Ronja Rövardotter och HasseåTage-filmerna visar hennes varmare och mer humoristiska sida.
- Hon medverkade i över 50 filmroller under en karriär som började 1955.
En filmkarriär som rymmer flera helt olika Lena Nyman
Lena Nyman filmdebuterade som barn i Farligt löfte 1955 och fortsatte att arbeta framför kameran i mer än fem decennier. Det som fascinerar mig är bredden: hon kunde vara radikal och provocerande i en samhällsfilm, men också varm, komisk och vardaglig i en familjefilm.
Det är därför en enkel lista över titlar inte riktigt räcker. Vill man förstå hennes betydelse behöver man se både de internationellt uppmärksammade filmerna och de mindre rollerna där hennes röst, ansiktsuttryck och säregna närvaro gör stor skillnad.
| Film | År | Varför den är viktig |
|---|---|---|
| 491 | 1964 | Den första stora rollen i samarbetet med Vilgot Sjöman. |
| Jag är nyfiken - en film i gult | 1967 | Genombrottet och en av svensk films mest omdiskuterade filmer. |
| Jag är nyfiken - en film i blått | 1968 | Fortsättningen som breddar berättelsen om Lena och hennes samtid. |
| Höstsonaten | 1978 | Ett koncentrerat drama där Nyman visar stor emotionell kontroll. |
| Ronja Rövardotter | 1984 | En folkkär familjefilm där hon spelar Lovis, Ronjas mamma. |
| Att göra en pudel | 2006 | En sen komisk roll som gav henne en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll. |
Vilgot Sjömans filmer gjorde henne internationellt känd
491 från 1964 är ett viktigt steg in i vuxenrollerna. Filmen är hård, experimentell och medvetet obekväm, vilket passar Nymans förmåga att spela personer som både försvarar sig och avslöjar sin sårbarhet. Jag tycker att filmen är mer intressant som tidsdokument och skådespelararbete än som en lättillgänglig kvällsfilm.
Det stora genombrottet kom med Jag är nyfiken - en film i gult. Filmen blandar fiktion och dokumentära inslag och låter den unga Lena ställa frågor om klass, politik, sexualitet och kvinnors frihet. Nyman spelar inte bara en roll i traditionell mening. Hennes egen närvaro blir en del av filmens metod, vilket gör gränsen mellan skådespelare och person ovanligt suddig.
Jag är nyfiken - en film i blått fortsätter experimentet från den gula filmen. Den är inte bara en uppföljare som ska ses för att komplettera samlingen, utan ger en annan ton och ett annat perspektiv på huvudpersonen. För hennes insatser i de båda filmerna fick Nyman både Guldbaggen för bästa kvinnliga skådespelare och Chaplin-priset.
Min rekommendation är att se filmerna i ordningen gul först och blå sedan. Då blir det lättare att följa både det personliga dramat och den samhällsdebatt som omger dem.
Från Bergmans drama till HasseåTages humor
I Höstsonaten från 1978 spelar Lena Nyman Helena, en kvinna med en svår funktionsnedsättning. Rollen är mindre än Ingrid Bergmans och Liv Ullmanns huvudroller, men Nyman gör mycket med begränsade uttrycksmedel. Tystnad, blickar och kroppens små reaktioner bär stora delar av hennes gestaltning.
Filmen är ett bra val för den som vill se hennes mer återhållsamma sida. Här finns ingen av den frispråkiga energi som präglar Sjömans filmer. I stället bygger hon en roll där närvaron känns stark även när replikerna är få.
Samarbetet med Hasse Alfredson och Tage Danielsson visar en helt annan Lena Nyman. I Släpp fångarna loss - det är vår!, Picassos äventyr och SOPOR rör hon sig hemtamt i den svenska blandningen av satir, absurd humor och vardagskomik. Det är lätt att underskatta den typen av roller, men komedi kräver exakt timing och Nyman hade en mycket personlig sådan.
För många svenska tittare är hon också starkt förknippad med Ronja Rövardotter från 1984. Som Lovis får hon vara både kraftfull och öm, och hennes scener med Mattis ger filmen en vuxen känslomässig grund. Det är en av de filmer jag skulle rekommendera först till den som främst känner henne från äldre svensk barnfilm.
Vilken film passar bäst för olika tittare
Det finns ingen enda rätt ingång till hennes filmografi. Jag skulle välja efter humör och intresse, eftersom filmerna skiljer sig kraftigt åt i tempo, stil och ämne.
| Om du vill se | Börja med | Det kan du förvänta dig |
|---|---|---|
| Samhällskritik och filmhistoria | Jag är nyfiken - en film i gult | Experimentell stil, politiska frågor och en kontroversiell huvudroll. |
| Ett koncentrerat familjedrama | Höstsonaten | Långsamma konflikter, starka skådespelarinsatser och psykologisk intensitet. |
| Svensk humor | Picassos äventyr | Visuell lekfullhet, satir och ett stort ensembleperspektiv. |
| Äventyr och nostalgi | Ronja Rövardotter | Fantasy, natur och en varm roll som Lovis. |
| En senare komedi | Att göra en pudel | En lättare film där Nyman får spela med humor och självdistans. |
Jag skulle vara försiktig med att börja med en slumpmässig titel från filmografin. Många av hennes mindre produktioner är svårare att hitta och fungerar bäst när man redan har sett en av de centrala filmerna. Tre starka startpunkter är därför Jag är nyfiken - en film i gult, Höstsonaten och Ronja Rövardotter.
Fler filmer som visar hennes bredd
Den som vill gå vidare kan titta på Farligt löfte och Luffaren och Rasmus från 1955 för att se hennes tidiga början. Det är framför allt intressant att jämföra barnrollerna med den självständiga och betydligt mer komplexa rollfigur hon senare blev känd för.
P & B från 1983, Sånt är livet från 1996 och Skenbart - en film om tåg från 2003 visar hur hon fortsatte att arbeta i olika genrer. Hon medverkade också i Pettson och Findus - Kattonauten, där hennes röst bidrar till filmens lekfulla ton.
Den sista delen av karriären innehåller bland annat Att göra en pudel och tv-filmen Den som viskar, båda från 2006. Här är det tydligt att hennes status inte bara byggde på de stora 1960-talsfilmerna. Hon hade en etablerad förmåga att göra även mindre roller minnesvärda.
Det som gör Lena Nyman fortfarande sevärd
Det mest hållbara i hennes filmer är inte skandalen kring Nyfiken-serien eller nostalgin kring Ronja Rövardotter. Det är hennes sätt att skapa personer som känns intelligenta, motsägelsefulla och levande, även när filmen runt henne är ojämn.
För en första filmkväll skulle jag välja Jag är nyfiken - en film i gult om du vill förstå hennes historiska betydelse, Höstsonaten om du söker drama och Ronja Rövardotter om du vill ha den mest lättillgängliga vägen in. Tillsammans visar de varför Lena Nyman fortfarande hör till de mest särpräglade namnen i svensk film.
