Utvandrarna av Jan Troell - därför berör filmen än i dag

Få svenska filmer har gjort utvandringen till Amerika så konkret som Jan Troells Utvandrarna. Här möter vi Kristina, Karl-Oskar och deras familj i ett Småland präglat av fattigdom, missväxt och religiös ofrihet, men också en stark längtan efter ett annat liv. Jag går igenom handlingen, skådespelarna, filmens bildspråk, kopplingen till Vilhelm Mobergs romaner och hur den bäst ses i dag.

Vad handlar Jan Troells Utvandrarna om?

Filmen följer bondparet Karl-Oskar och Kristina Nilsson, som försöker skapa ett drägligt liv på en mager gård i Småland under 1800-talets mitt. Dåliga skördar, hunger och brist på framtidsutsikter gör att familjen till slut överväger det nästan otänkbara: att sälja allt och resa till Amerika.

De är inte ensamma. Tillsammans med andra smålänningar går de ombord på ett emigrantskepp med hoppet om jord, frihet och ett bättre liv i Minnesota. Resan blir lång och farlig, och filmen väjer inte för död, sjukdom och ångest. Det här är ingen romantisk äventyrsfilm där den nya världen automatiskt löser alla problem.

Troell bygger filmen på Mobergs romaner Utvandrarna och Invandrarna. Den andra filmen, Nybyggarna, tar vid efter ankomsten och skildrar hur drömmen möter vardagen. Jag rekommenderar därför att se filmerna som två delar av samma verk, även om den första står stadigt på egna ben.

Varför lämnar familjen Sverige?

Det enkla svaret är fattigdom, men filmen visar att beslutet växer fram ur flera saker samtidigt. Den lilla gården ger inte tillräckligt med mat, barnen drabbas hårt och klassamhället gör det svårt för familjen att förbättra sin situation. Amerika blir därför både en konkret möjlighet och en symbol för hopp.

Kristina tvekar mer än Karl-Oskar. Hon är rädd för havet, det okända landet och tanken på att lämna släktens gravar bakom sig. Karl-Oskar ser framför allt möjligheten att ge barnen mark och framtid. Den skillnaden gör deras relation trovärdig, eftersom beslutet inte bara handlar om ekonomi utan också om kärlek, tro och ansvar.

Religiös ofrihet spelar också en viktig roll genom Daniel, den frisinnade predikanten som hamnar i konflikt med kyrkans auktoriteter. Troell visar därmed att utvandringen inte hade en enda orsak. För vissa handlade den om jord, för andra om tro, arbete eller chansen att slippa ett samhälle där de redan från början stod längst ner.

Så skapar Troell filmens starka närvaro

Jan Troell arbetade själv med både foto och klippning, vilket märks i hur filmen ser ut och rör sig. Kameran stannar länge vid ansikten, händer, jord och väder. I stället för att förklara varje känsla låter Troell ofta bilden och tystnaden göra jobbet.

Landskapet är vackert, men det är aldrig bara vykort. Den svenska naturen är också kall, lerig och obarmhärtig. När familjen arbetar på åkern känns jorden tung, och när skeppet lämnar Sverige upplevs havet som ett verkligt hot snarare än en storslagen bakgrund.

Tempot är långsamt enligt dagens mått, men det är en del av filmens styrka. Jag tycker att många som avfärdar filmen som för lång missar vad Troell försöker bygga upp. Den utdragna tiden gör förlusten fysisk, särskilt när vi först får se hur svårt livet är och sedan förstår vad familjen faktiskt lämnar.

Skådespelarna gör historien personlig

Max von Sydow spelar Karl-Oskar som en praktisk och envis man, men under ytan finns en ständig rädsla för att misslyckas. Han är inte någon hjälte i traditionell mening. Han försöker bara hålla ihop familjen när varje beslut kan få livsavgörande följder.

Liv Ullmann ger Kristina en särskild tyngd. Hennes rollfigur är religiös och försiktig, men långt ifrån svag. Ullmann visar hur Kristina långsamt tvingas ompröva sin bild av hem, trygghet och plikt. För mig är det hennes perspektiv som gör filmen mer än en berättelse om manlig äventyrslust.

Eddie Axberg som Robert tillför en annan nerv. Han drömmer om kunskap och frihet, samtidigt som han är illa rustad för det hårda liv som väntar. Allan Edwall, Monica Zetterlund och de övriga skådespelarna skapar en ensemble där även birollerna känns som människor med egna liv och hemligheter.

Hur står filmen sig jämfört med andra versioner?

Troells version är den mest omfattande och litterära filmatiseringen. Den lägger stor vikt vid miljöer, vardagsarbete och romanernas historiska detaljer. 1971 års film är därför bäst för den som vill sjunka in i hela livsberättelsen, snarare än få en snabb sammanfattning av emigrationen.

Erik Poppes nyinspelning från 2021 är kortare och berättar historien med ett modernare visuellt uttryck. Den låter Kristinas perspektiv ta större plats och kan fungera bra för tittare som vill ha ett mer koncentrerat drama. Jag ser den däremot som ett komplement, inte som en ersättning för Troells film.

Det bästa sättet att se originalfilmerna är i ordningen Utvandrarna först och Nybyggarna därefter. Räkna med att den första filmen kräver koncentration, men också att den belönar tittaren med en sällsynt känsla av att verkligen ha varit med på resan.

Varför Jan Troells emigranter fortfarande berör

Filmen fungerar eftersom den inte gör historien bekväm. Den handlar om människor som lämnar sitt hem för att de inte längre kan stanna, men också om vad som går förlorat när man börjar om. Därför känns berättelsen fortfarande relevant i en tid då migration ofta beskrivs i statistik, trots att varje flytt egentligen består av personliga beslut och uppoffringar.

Min rekommendation är att se filmen när du har tid att låta den ta plats. Se den inte som ett snabbt historiskt dokument, utan som ett mänskligt drama om hunger, tro, familj och hopp. Det är just den kombinationen som gör Jan Troells Utvandrarna till en av de viktigaste filmerna i svensk filmhistoria.