Anne Hathaway-filmer för varje humör - från prinsessa till drama

När en filmkväll kräver både stjärnglans och något att prata om är Anne Hathaway ett ovanligt säkert kort. Hennes roller sträcker sig från romantiska komedier och familjefilmer till mörka dramer, science fiction och musikaler. Jag har samlat de viktigaste filmerna, förklarat vad som skiljer dem åt och lagt till en aktuell blick på hennes stora filmår 2026.

De bästa filmerna med Anne Hathaway att börja med

Om du inte har sett hennes filmer tidigare skulle jag börja med The Devil Wears Prada från 2006. Hathaway spelar Andy Sachs, en ambitiös journalist som får arbete på en modemagasinredaktion under den skoningslösa chefredaktören Miranda Priestly. Filmen fungerar fortfarande eftersom den kombinerar vass humor med en trovärdig berättelse om ambition, identitet och priset för att passa in.

För något lättare är The Princess Diaries från 2001 det självklara valet. Som Mia Thermopolis spelar Hathaway en socialt osäker tonåring som plötsligt upptäcker att hon är prinsessa. Det är en varm coming-of-age-film, alltså en berättelse om att växa upp, och hennes naturliga komiska tajming gjorde rollen till det stora genombrottet.

Jag rekommenderar också The Intern från 2015, särskilt om du vill se en mer vuxen och lågmäld komedi. Hathaway spelar företagaren Jules Ostin, som försöker balansera ett snabbt växande företag med privatlivet. Robert De Niro står för mycket av filmens charm, men Hathaway ger huvudrollen en stressad, kompetent och samtidigt sårbar energi.

Från tonårsidol till prisbelönt dramatisk skådespelare

Det är lätt att minnas Hathaway främst som prinsessan Mia eller Andy Sachs, men hennes filmografi blev snabbt betydligt mörkare. I Brokeback Mountain från 2005 och Rachel Getting Married från 2008 tog hon roller med mer emotionell tyngd. Den senare filmen är särskilt viktig eftersom hon spelar Kym, en kvinna vars återkomst till familjen river upp gamla konflikter.

Rachel Getting Married är inte den mest lättillgängliga filmen i hennes karriär. Den är intensiv, skakig på ett medvetet sätt och mer intresserad av familjens obekväma tystnader än av traditionell underhållning. Just därför tycker jag att den är ett av de bästa exemplen på hur Hathaway bröt sig loss från bilden av den perfekta unga stjärnan.

I Les Misérables från 2012 fick hon rollen som Fantine och vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Hennes tolkning bygger inte på långa scener eller stora gester, utan på hur snabbt karaktären förlorar kontrollen över sitt liv. Rollen kräver både sång och fysisk utsatthet, vilket gör prestationen mer krävande än många först inser.

Det är också här man ser hennes största styrka. Hathaway kan vara elegant och komisk i ena scenen, men när en roll kräver skam, sorg eller desperation vågar hon spela utan skyddande charm. Den kontrasten förklarar varför hennes filmografi känns mer varierad än hennes mest kända affischer antyder.

Vilken film passar ditt humör bäst

Anne Hathaway har medverkat i så många olika genrer att det är mer praktiskt att välja efter stämning än efter kronologisk ordning. Tabellen nedan är min snabbaste väg genom filmografin.

För ren underhållning väljer jag helst Ocean's 8 eller Get Smart. Den förstnämnda är stilren och lättsam, medan den senare låter Hathaway visa att hon har betydligt mer komisk precision än rollen som prinsessa ibland får oss att tro.

Om du vill ha något emotionellt tungt är One Day och Love & Other Drugs bättre alternativ. De är romantiska, men ingen av dem nöjer sig med en enkel saga där allt löser sig genom kärlek. Det finns sjukdom, sorg, självtvivel och beslut som faktiskt får konsekvenser.

Filmer som visar en mindre väntad sida

En av de mest intressanta titlarna är Colossal från 2016. Hathaway spelar Gloria, en kvinna som återvänder till sin hemstad efter en period av destruktivt beteende. Samtidigt dyker ett jättelikt monster upp i Seoul, och kopplingen mellan Gloria och varelsen blir en mörk metafor för beroende, skuld och hur andra människor påverkas av ens handlingar.

Serenity från 2019 är ännu mer svårplacerad. Filmen börjar som en thriller på en tropisk ö men utvecklas till något betydligt mer surrealistiskt. Jag skulle inte rekommendera den som första Hathaway-film, men den är intressant för den som uppskattar berättelser som tar stora risker och inte förklarar allt på ett bekvämt sätt.

I Eileen från 2023 spelar Hathaway en karismatisk psykolog som drar in en yngre kollega i en relation fylld av fascination och manipulation. Här är hennes vanliga elegans nästan ett vapen. Hon gör karaktären lockande först och oroande därefter, vilket ger filmen en stark psykologisk spänning.

Även The Idea of You från 2024 förtjänar att nämnas. Filmen använder en romantisk premiss, men handlar lika mycket om ålder, offentlighet och kvinnors rätt att vilja något för sin egen skull. Den är mer polerad än Eileen och mindre experimentell än Colossal, men Hathaway bär den med stor närvaro.

Vad händer med Anne Hathaway under 2026

År 2026 är ovanligt innehållsrikt för Hathaway. Mother Mary, regisserad av David Lowery, placerar henne i rollen som en berömd popartist som återförenas med en tidigare vän och kostymdesigner. Filmen rör sig mellan musikdrama, relationsthriller och konstnärligt kammarspel, så den lär passa bäst för tittare som vill ha något mer egensinnigt än en vanlig stjärnfilm.

I The Devil Wears Prada 2 återvänder hon som Andy Sachs tillsammans med Meryl Streep, Emily Blunt och Stanley Tucci. Den första filmen har blivit en del av populärkulturen, men en uppföljare måste också visa varför karaktärerna fortfarande är intressanta. För mig blir den avgörande frågan om filmen vågar skildra hur modebranschen och medierna faktiskt har förändrats.

Hathaway syns dessutom i Christopher Nolans The Odyssey, en storskalig filmatisering av Homeros klassiska epos. Hon spelar Penelope i en ensemble med bland andra Matt Damon, Tom Holland och Robert Pattinson. Här är det framför allt filmens visuella skala och mytologiska ambition som gör den värd att följa.

Verity och The End of Oak Street visar samtidigt två andra riktningar. Den första bygger på en psykologiskt laddad roman av Colleen Hoover, medan den andra placerar Hathaway i en mer genredriven berättelse. Exakta premiärdatum och svensk distribution kan ändras, så den som planerar en biokväll bör kontrollera den lokala repertoaren snarare än att utgå från amerikanska datum.

Så bygger jag en bra Anne Hathaway-kväll

Vill du förstå hela bredden rekommenderar jag en enkel trippelvisning. Börja med The Princess Diaries för den lekfulla genombrottsrollen, fortsätt med The Devil Wears Prada för hennes kommersiella genombrott och avsluta med Rachel Getting Married eller Les Misérables för den dramatiska sidan.

Det vanligaste misstaget är att bara välja den mest kända titeln och sedan tro att man har sett vad Hathaway kan. Hennes verkliga styrka syns tydligare när man jämför en lättsam roll med en obekväm eller fysisk prestation. Därför skulle jag hellre se tre filmer från olika perioder än fem filmer som alla ligger i samma genre.

Min korta rekommendation blir denna. Välj The Devil Wears Prada om du vill ha den säkraste helhetsupplevelsen, Les Misérables om du vill se hennes mest prisbelönta sida och Colossal om du vill bli överraskad. Tillsammans visar de varför Anne Hathaway fortfarande är en av de mest användbara och svårplacerade skådespelarna i modern amerikansk film.